Tårtgeneralen (2018)


Året är 1984 och tv-programmet Rekord-Magazinet utser Köping till Sveriges tråkigaste stad.
Medan bygden lamslås och ett helt land skrattar bestämmer sig Hasse P – nyinflyttad, skuldsatt,
möjligen alkoholiserad – för att motbevisa ”Stockholmsjävlarna” genom att bygga världens längsta
smörgåstårta. Det blir upptakten till en serie befängda händelser. Men den här dråpliga berättelsen
som är hämtad ur verkligheten, handlar också om allt det som sjuder under ytan i vilken liten svensk stad
som helst. Framförallt handlar det om en man, hans smörgåstårta och om ett annat slags livsverk.


Såg den här för någon månad sedan, men har inte riktigt fått arslet ur vagnen ännu för att skriva om den.
Men nu ska ni få veta vad jag tyckte om den! Har nämligen väntat på att få se den här en längre tid, hade velat
se den på bio, men av oklara anledningar fick jag köpa den på Blu-Ray. Det är dock inte fy skam, men film gör
sig bäst på bio.

Att se Persbrandt i en sån här roll gjorde mig nyfiken då jag fick veta att Robert Gustafsson hoppade av detta projektet.
Sen är inte det här ett typiskt Presbrandt-projekt. (Läs mer här om varför Robert G hoppade av.)

Hela historian är en riktig ”bykänsla-story.” Den är varm, men ändå väldigt sorglig på många sätt och vis.
Men jag kan utlova många skratt, för det här är en film som typiskt är Köping!

Jag tycker alla roller är välspelade, och även handlingen är riktigt bra skriven och utförd bakom kameran.
Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att den här verkligen bjuder sin publik på något unikt!

Betyg: ★★★★☆

Trailer:

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*